jag behövt hjälp och helt enkelt nonchalerat mig. Ändå känns det så konstigt i kroppen när jag tänker på henne. Hur kan det pirra i kroppen när man ser någon, samma person som man tycker så illa om.
Tar ett djupt andetag och slår upp dörrarna till vår klinik. Denna måndagen var det vist extra mycket folk insatta pga mötet vi ska ha i eftermiddag. Hälsar trött på alla kollegor när plötsligt en mapp sätts i handen på mig. -Pia, du ska ha provtagningar med Tina idag. -Va, det kan inte vara min tur redan. Föresten har hon ronden idag innan mötet. -Inte idag, dom skjuter på ronden tills imorgon för läkaren är sjuk. Du har väl
inte glömt att mötet är utbytt mot medicin utbildningen. - Medicin utbildningen, so i Tina ska informera oss om nya rutiner i medicinering och provtagning. -Ja, jätte trisst men inget att göra åt saken.
Jag stönade högt och gick mot vårat omklädningsrum. Pontus visste precis vad jag tyckte om en heldag med Tina. Vilken fruktansvärd otur, ändå kunde jag inte bli kvitt den där känslan som spred sig i kroppen. Samtidigt ville jag inget hellre än ge tillbaka på samma sätt, få henne att må så här dåligt som jag brukar göra när hon förödmjukar mig inför mina arbetskamrater. Ok, hon hade mer erfarenhet, 43år och 20års erfarenhet inom yrket och vad hade jag att komma med, 26 år och 3 år här. Hon ville så klart sätta mig på plats.
Plötsligt m... Läs hela novellen
