Hon lyssnade ut mot trapphuset för att höra om hissen var i rörelse. Inget hördes. Hon gick in i badrummet och sköljde av händerna. Spröda klingande från pendyl förkunnade att klockan var sju. Hon släckte på toaletten. Hon ryckte till, i hallen stod mannen som hon väntat på hennes MASTER. Han hade kommit in tyst på exakt utsatt tid. Hans blick vandrade längs hennes kropp från fötterna upp till håret. Han gjorde en cirklande rörelse med fingret för att hon skulle snurra runt hon vände sig sakta tills hon åter stod öga mot öga med honom. Han manade henne ljudlöst att komma nära honom. Hans hand gled utmed insidan av hennes lår, för att känna att hon inte hade några trosor på sig. Kvinnan darrade vid hans beröring. Han nickade och ställde ifrån sig den väska han alltid hade med sig, den innehöll olika verktyg, piskor, rep, handfängsel och annat som han planerat använda på henne. Hon tog hans kamelhårsulster och hängde den på en klädhängare. Medan hon gjorde det tog han av sig sin livrem, ännu hade inte ett ord yttrats. Kvinnan visste att hon inte fick tala förrän han tilltalade henne. MASTERN höll livremmen dubbelvikt i ena handen och lät den mjukt landa i den andra andflatan. En klatschande ljud hördes.
–Tycker du att du har hälsat mig välkommen på det sätt som jag lärt dig?
Kvinnan förbannade sig själv för att hon glömt att niga för honom. Egentligen var det hans fel eftersom hon blivit förvånad av att se honom stå i hallen när hon kom från badrummet. Men den ursäkten skulle han aldrig godta utan hon fick stå sitt kast.
–Förlåt MASTER. Kvinnan böjde ner sitt huvud för att visa att hon var ångerfylld.
–Gå in till fåtöljen, lägg dig över armstödet och gör dig klar för ditt straff.
Kvinnan gick in i rummet, drog upp kjolen så hennes väl till... Läs hela novellen
