Anledningen till den här omvälvningen var en blond pudding. Hon hade en kropp som en ängel. Om nu änglar har speciellt fin kropp? Hon verkade skrida fram under suckanden från beundrande skaror. Rumpan var härlig, brösten.... Utstrålning som Tjernobyl. Halvlång, blont lite lockigt hår och hon såg dessutom lite.... rar ut. Jag kallade henne för Kattis när jag hade det trevligt med mej själv.
Jag bodde ensam och hade ingen tjej, så när trycket blev för hårt så blev det att ladda dvd-spelaren och fantisera om henne. Jag försöker tänka positivt när jag runkar. Det blir skönast då. Efter ett riktigt mysigt sprut så kände jag mej bättre till mods. Lättare i sinnet gick jag till biblioteket för att låna en deckare. Vad var det nu han hette? Arnaldur någonting. Islänning.
Inne på biblioteket så var det ingen rusning direkt. Jag gick bort till deckaravdelningen och vad får jag se där. Jo, "Kattis", förstås. Hon letar bok på nedersta hyllan och den berömda rumpan står upp i all sin glans. Jag blir stående. Vi har hjärtproblem i vår släkt!!! Jag står där och vissa delar av mej står ännu mera. Den fantastiska rumpans ägare reser på mej och backar in på den ståndaktige lille. -Oj, då! Här var det visst fullt pådrag, sägrer hon med ett lätt skratt. Häng med hem på en fika, så ska jag nog kunna lösa dina problem. Jag heter Anneli, förresten. Jag stammade fram mitt namn, till svar.
Hon bodde i en jättefin lägenhet nära bibblan. Vi fikade verkligen och pratade om allt och inget. Det visade sej att hon jobbade som undersköterska på vårdcentrsalen.Anneli går på toa. När hon kommer tillbaks så smyger hon sig på mej bakifrån. Hon håller sina små händer framför mina ögon och leder in mej sovrummet. - Nu får du titta, säger den gudomliga.... Läs hela novellen
