När jag har lokaliserat minst fem olika vägar att snabbt kunna försvinna på, sätter mig på bergstoppen, strax ovanför klipphyllan så jag ser fritt runt hela berget, och väntar på att mitt lilla ”offerlamm” skall dyka upp. Medan jag väntar använder jag mina kunskaper från lumpen, och kikarspanar hela tiden runt mig för att kunna upptäcka ev. oroselement i god tid. Men det verkar vara lika lugnt som i kyrkan, när klockaren har glömt att låsa upp kyrkporten.
Strax innan överenskommen tid ser jag Maggan komma farande på cykeln, och hon har verkligen bråttom. Hon lutar den mot ett träd och låser den, sedan sätter hon av i full fart upp mot vår mötesplats. När hon är på väg upp för det lilla berget, utan att jag har sett något oroväckande, klättrar jag snabbt ner till klipphyllan där jag lägger mig och bara väntar.
När Maggan, lätt flämtande, kommer upp säger jag lugnt: ”Kommer du inte förrän nu Maggan? Jag har väntat här på dig hur länge som helst!” Djävlar vad skönt det känns att kunna ge igen för senast. Till svar får jag bara se en liten rosa tungspets. ”Ja, kom du med den lilla tungan så skall jag bita lite i den”, säger jag, och hon slänger sig ned bredvid mig och svarar: ”Ja, Göte. Kyss mig riktigt. Jag har längtat så efter dig sedan sist”. Sedan sist! Sist, det var i går eftermiddag det.
I dag har hon inte någon tröja på sig, utan jag ser dom små tuttarna pressa ut två små bubblor i T-tröjan. Samma korta vida kjol som i går. Bra, då finns det inte så mycket att gå vilse i när jag skall ha tag i den lilla orörda sprickan.
Efter flera långa härliga tungkyssar sticker jag upp handen under T-tröjan och smeker mjukt över dom små knopparna.... Läs hela novellen
