Jag minns min allra första kyss. Nervositeten, hur hela mitt inre darrade när våra läppar sakta, sakta närmade sig varandras. Hans varma och mjuka läppar som mötte mina samtidigt som stora stjärnformade snöflingor föll ner över oss i mörkret. Nu när jag sitter här, många år senare känns den kyssen som tagen ur den romantiska filmen som man ibland ser på teve. Min första kyss var romantisk, dock kanske inte den bästa jag upplevt i kyssande, men dock den romantiskaste.
Den andra kyssen som jag minns lika tydligt som jag minns min första kyss är den nervösaste kyssen, men ack så härlig. Mötte mannen som jag älskade, även om jag tidigare använt orden inte menat det såsom jag menade dem när jag nämnde dem för honom. Vår första kyss liknande snarare hur jag som barn fantiserad om hur den allra första kyssen i mitt liv skulle vara. Kyssen med mannen som jag älskade blev mera till under ett ”stulet” ögonblick. Den kom oväntat och blev trevande. Bådas känslor var så starka för varandra att kyssen var fylld med en sådan stor nervositet att vi lät våra läppar leka den trevande upptäckandes färd. Men den kyssen finns långt in i djupet blandat med den kärleken jag kände för den mannen. Sen har jag en annan kyss som jag nyligen upplevt, men som jag känner komma finnas i mitt hjärta för evigt, likt dessa kyssar som redan ligger djup inne i mitt minne.
Den kyssen kom inte oväntat, den hade inte grunden av rom... Läs hela novellen
