Två Irish coffee i snabb följd hade gett det resultat hon hoppats på och nu gick hon med svängande höfter och lagom gung i knäna genom den tidiga kvällen. Hon kände sig för tillfället alldeles lugn, ja, till och med självsäker. Håret var nyklippt, klännigen satt tajt och hon kände sig, om inte vacker, så i alla fall sexig, attraktiv... och kåt.
De gick vägen förbi Pressbyrån för att köpa cigaretter. Ja, herre gud, vad hade hon gett sig in på? Vad skulle hon säga när de öppnade dörren? För att inte tala om sedan, tänk om det blev en sådan där riktigt pinsam tystnad... Och hur går man från det ena till det andra, tänk om allt skulle kännas fel och hon bara vill gå därifrån? Kunde man säga ”Ursäkta, men jag misstog mig, det här tänder mig inte alls och jag tror det är bäst att vi går nu.” Nej, så kunde man inte säga. De var nästan framme och hon struntade i att tänka mer. Det skulle ordnar sig, hon skulle vara lugn.
Erik slet tag i porten. Den var låst men i samma stund hördes en röst från balkongen ovanför ”Behöver ni en nyckel? Här, jag kastar ner!” Erik fångade en nyckelknippa, låste upp och hon följde honom upp för trappan. Framför dörren drabbades hon plötsligt av det skrattanfall hon misstänkt skulle komma och när Oscar öppnade fnittrade hon hysteriskt. Hon fick fram ett ”Ursäkta mig, hej!” Oscar log mot henne. ”Ni är inte ensamma om att ha varit fnittriga... Läs hela novellen
