Åker ner för att tanka bilen och sitter en stund och glor på kartan innan jag bestämmer vilket
väderstreck jag skall satsa på. Bestämmer mig så småningom och far iväg upp utefter Klarälven. Passerar Forshaga och Deje och letar mig sakta ner mot älven, - vill komma ner till vattnet på ett ställe med lite tydligare strömmar. Kanske rentav kan få syn på några harrvak. Hittar slutligen ett lovande ställe där jag ser att jag kan utforska terrängen till fots under resten av förmiddagen. Parkerar bilen, slänger upp ryggsäcken på ryggen och tar kameran runt nacken och ger mig iväg.
Ägnar dom närmaste timmarna åt att fota älvens stränder medan morgondimman lättar och solen bryter igenom. Gryningen övergår i morgon och morgonen blir till dag. Sätter mig i en glänta och slår upp en kopp kaffe och lägger fram lite frukt. Nöjd med utdelningen lutar jag mig bakåt och somnar...
Vaknar med ett ryck av att något prasslar i gräset i närheten. Sätter mig upp och vad får jag se..
Tio meter från mig, vid dikeskanten intill en liten bortglömd äng i skogen, står en kvinna nerböjd med rumpan i vädret och plockar av allt att döma blommor. Inget märkligt med det i och för sig men vad som däremot är märkligare är att hon har en kort kjol av något som av glansen och veckningen att döma måste vara skinn och att hon inte har några trosor på sig.
Eftersom den korta kjolen åker upp på rumpan när hon böjer fram så pass mycket som hon gör så ser jag rakt in på hela härligheten. Jag tror inte mina ögon. Blir sittande och bara fånglor. Blir med ens medveten om att min kropp redan fattat vad som försiggår. Byxorna blir plötsligt väldigt trånga när staken reser sig i sin fulla längd och sk... Läs hela novellen
