- Men vad i h-lvette tänker du säga till, ja säg Monika och Gnave?! De kommer att få spel asså! Moses sa den sista meningen med en gntta iver och satte sig med ett lätt flin i soffan bredvid honom, och såg på Tomas och hans finger som frenetiskt drog i en väldigt stark tråd. De kommer inte att gilla att du förstör dina nya brallor heller... - Nej, jag vet. Men jag bryr mig inte om va morsan och farsan säger! Dom är bara snobbar, och de skulle bara sätta mig i terapi för att de tror att det kommer gå över! De skulle tro att det är en sjukdom, Moses.
Den lugne, tuppkamme pojken nickade jakande och hjälpte den svarthårige att dra loss tråden från knät i jeansen. Det visade sig att det var en rätt betydande tråd och nästan hela brallan skulle åka av.
- Tur är ju iaf att My är så liten att hon inte bryr sig, hon kommer nog vara den som tar det lugnast, föutom jag då! Moses härmar Vanheden eller Sickan och lådsas dra överklassigt i kavajen. Tomas rättar honom efter far sin, och han härmar. Till slut så hamnar de i brottningsmatch, än en gång,
Klockan närmar sig sextiden då den homosexuelle pojken Tomas vandrade hemmåt för att öppna köksdörren som skulle användas som garderobsdörr och han skulle säga det till både mamma och pappa och My, Hans Tomas Michael Grahn var inte hetro, utan homo.
Han kunde se framför sig hur mamma Monika skulle tappa skålen med halvtinade morötter och ärter i det nytvättade golvet, kväva ett skrik med ett svälg och lite tyst säga till sin make " Jag tar ut My en sväng, prata med honom du, som vet hur man gör! " Och ta den två år gamla flickan i sina händer och springa femton meter till grannen för att sitta där och sörpla te. Pappa Gnave skulle sitta med sin pipa i sin ursuttna fåtölj och humm... Läs hela novellen
