Hans står under det stora valvet, precis under misteln som hänger ner, och beskådar denna vackra syn. Att se hans egna familj ihop med Martins är underbart. Han blir nästan lite tårögd. "Vem kunde tro att våra familjer skulle till att komma så bra överens?" Funderade han och la sina armar i kors. "Här gick vi och höll tyst om vårt passionerade förhållande i så många år, och vi var rädda.. men nu undrar jag, VAD var vi rädda för?" Fortsätter han och lutar sig mot väggen med ena armen. "Vi har dom bästa familjerna vi någonsin kan önska sig" Konstaterade han och log mot sin gammla farfar som stolt höll upp tv-kontrollen till tvn och tappert pekade mot tvn, för att visa att han nu fått igång dvdn. "Visst har det funnits familjemedlemmar från bådas sidor som aldrig accepterat... Läs hela novellen