Tidigt på morgonen var det strålande sol från en klarblå himmel, en klar men lite blåsig höstdag. Det är fortfarande morgon men nu har låga snabbflygande moln blåst in och gett en lite gråtonskänsla till dagen. Det gör dock inget för vi har inte planerat några utomhusaktiviteter.
Jag är på väg i min bil i ett landskap som har börjat ändra färg. Alla träd har fortfarande kvar sina löv men björkarna är helt gula och vissa av lönnarna har fått en orangeröd färg. Jag har svängt av från den större vägen och färdas genom ett sörmlandslandskap med skog, öppna fält, hagar och vatten.
Jag är på väg till er för vår först träff. Paret som jag har pratat med en hel del på nätet. Vi har sett varandra på avstånd men egentligen aldrig riktigt träffats i verkligheten. Kontakterna på nätet har dock varit täta och vi har ömsesidigt känt att vi har funnit varandra. Vi söker samma sak och tänker väldigt lika. För mig kommer det att bli första gången jag träffar ett par. Ni har tidigare träffat både par och singelkillar men vill ändå ge mig en chans.
Nu kommer jag äntligen fram och ser ert hus som ligger väldigt trevligt beläget på en kulle med en vacker utsikt. Jag parkerar och går fram till er ytterdörr som öppnas direkt och jag blir insläppt i er hall. Ni har lämnat bort era barn över natten och har sett till att vi har hela förmiddagen också ensamma bara vi tre. Äntligen får jag ge denna underbara kvinna en ordentlig kram, vi står några sekunder extra och känner hur den värsta nerv... Läs hela novellen
