Hon fnittrade till och skakade på huvudet åt den absurda bild som kom i hennes huvud. Söta korkskruvslockar, himmelsblå ögon och en latexklänning som hade fler öppningar än vad klänningar normalt hade. Det kändes skönt att få skratta lite för Martina var verkligen nervös inför kvällen. Ikväll skulle hon genomgå invigningsriten för en av Stockholms S/M-klubbar.
När Martina tänkte efter så hade nog det hela börjat för flera år sedan då hon läst ett reportage om S/M i en tidning. En kvinna hade ställt upp med bild och uttalat sig frispråkigt i reportaget. Martina hade vid det tillfället beundrat kvinnan som vågade stå upp för det hon gillade på ett sådant sätt. När hon sedan bytte jobb blev hon arbetskamrat med en tjej, Lena, som Martina tyckte sig känna igen, hon kunde bara inte placera henne. När Martina frågade Lena om de hade träffats förut så log Lena hemlighetsfullt och sa att så var det tyvärr inte men atthon trodde att Martina sett henne. Något mer fick Martina inte veta. Tre månader senare när Martina skulle byta lägenhet så hittade hon det flera år gamla reportaget, av någon obegriplig anledning hade hon sparat det. Kvinnan som uttalade sig var Lena!
Det hade nu gått fyra månader sedan Martina fick klart för sig vem Lena var och hon hade följt med Lena tre lördagar till deras klubb. Som medföljande gäst och observatör. Medlemmarna i klubben var mycket vänliga och ingen hade någonsin försökt få Martina att delta i lekarna. Martina hade däremot för varje gång hon varit på ... Läs hela novellen
