Älskar sättet han ler på när han ser på mig, älskar sättet han håller om mig när vi sover, älskar sättet han ser på mig just nu. Han är bara min Björn.
Vi sitter på en liten mysigt restaurang någonstans i Paris. För att vara helt ärlig har jag ingen aning om vart. Men han har stenkoll. Jag fixade resan, han fixar helgen så löd vår deal. Idag har vi varit vi i två år. Två helt underbara år.
Han bara sitter och ler, undrar vad han tänker på egentligen? En kypare närmar sig vårat bord och jag får känslan av att de faktiskt träffats förut. Mycket konstigt för han sa att han aldrig varit här förut. Men innan han ens hunnit komma till vårat bord så vänder han om igen.
- Lustigt det där, först hade han rak kurs mot oss och sen tvärvänder han och går iväg. Ska vi ta ett annat ställe? Jag är verkligen vrålhungrig och här känns det som att vi kommer få sitta ett tag utan varken mat eller dricka. Det är faktiskt sant, min mage håller på att göra upplopp. Men han ser nästan ut att låtsas som att han inte hört mig. Bara stirrar blint åt ett annat håll just nu. Försöker se vad han tittar efter utan resultat.
Nu kommer kyparen igen, jag har absolut ingen aning om vad han snackar om. Tror jag inte Björn har heller. Men de verkar ändå förstå varandra på något sätt. Jag bara ler och håller med. Studerar restaurangen, den är mycket vacker, högt i tak, stora kristallkronor pryder det hela. Alla toner går i varma färger och överallt är det levande ljus.
Någon höjer bakgrundsmusiken, mycket bekanta toner. Får ett otroligt glädjerus, det är vår låt. Björn tar min hand. - ... Läs hela novellen
