I baksätet hade vi vars en väska med det viktigaste, vi gillade att resa lätt. Under resans gång roade vi oss bland annat med att leka ”gul bil” och vi skrattade som barn när den ena av oss oväntat åkte på en smäll då det kom en gul bil på vägen. Vägarna blev något smalare ju längre vi kom och när vi hade ca tre kvart kvar att köra så dök det upp skyltar om vägarbete och längre bort såg vi en lång kö med bilar. Den rörde sig inte och strax stod vi sist i kön och väntade på att något skulle hända, vi var inte från trakten och visste inte om vi kunde ta en annan väg. Vi hade ingen brådska, så vi beslöt oss för att vänta ut kön. Jag stängde av motorn, men lät musiken vara igång. Utan fartvinden blev det snabbt varmt i bilen trots att rutorna var nere.
-Hur kan dom få för sig att lägga vägarbete mitt i semestertrafiken? Sa Karin. –Kanske någon akut lagning? Underminering av vägbanan efter ett regn kanske? Svarade jag. –Mmmm. Sa hon ointresserat. Nu svettades vi mer och mer och började känna oss lite obekväma. En och annan bil tutade av otålighet, några längre fram gick ut och satte sig i gräset. Gräshopporna spelade glatt i vägkanten. Jag tog några klunkar vatten ur en flaska och räckte den sedan till Karin. Hon tog också några klunkar och hällde sedan lite vatten över huvudet så det rann ner för hennes ansikte och vidare ner. Karin är väldigt spontan och gör vad som faller henne in, så jag var inte speciellt förvånad.
Dock kunde jag inte låta bli att notera att vattnet ... Läs hela novellen
