Att ha ett ”författarens förord” är väl definitionen av pretentiöst. Vem tror jag att jag är egentligen? Allt som jag har att säga fattar redan alla. Detta är bara fantasi, fantasier ska inte nödvändigtvis göras till verklighet. Jag uppmanar ingen att göra någonting. Det här ska ses som ren underhållning. Jag försöker göra viss research men har ingen aning om hur simning funkar. Alla likheter med verkliga personer är en slump! Du vet hur det funkar.
Det jag ändå vill säga är att jag alltid haft en plan för hur den här historien skulle börja och sluta men att jag aldrig riktigt fått den att flyta. Det var först på tredje försöket, när jag placerade min karaktär Emma mitt i den verklighet vi lever i just nu, som det faktiskt funkade och skrivandet lossnade. Det innebar dock att berättelsen börjar med två delar jag inte riktigt planerade för och att de inte riktigt helt passar in i historiens tema. Visserligen känner jag att del ett och två låter oss lära känna Emma på ett helt annat vis än jag kanske från början tänkt mig och att de passar historien väldigt bra. Men bli alltså inte helt förskräckt om historien tar en vändning du inte är helt bekväm med. Del ett och två står sig hyfsat bra för sig själva och du väljer själv om du läser vidare från del tre. Totalt är denna novellserie sju delar lång.
Med allt detta överstökat så antar jag att det är bara dags att köra. Och föresten. Det här är inte in ut, sprut slut så tänkte du ett snabbt one shot kanske du ska klicka vidare.
Ok. Nog med svammel!
Tisdag den 5 april 2020.
Emma hade tråkigt. Förbannat tråkigt! Hon var sexton år, gick första året på gymnasiet och den här vårterminen kunde inte bli sämre. Hon satt och stirrade in i sin datorskärm och försökte hänga med i den historielektion som just nu hölls på videochatten men tankarna vandrade ständigt iväg. I snart två månader hade hon suttit isolerad och hon började seriöst tröttna på den här skiten.
Hon lyfte blicken fr... Läs hela novellen
