Jag vill vågar och kan.

Lördag, lördag, lördag! Efter lite förfestande hemma hos Sara så gav sig hela tjejgänget av mot stationen för att hoppa på tåget mot Kalmar. Efter en salig blandning av tequila och mintu svävade både jag och min närmsta vän Lina på moln.

Lina är tvåbarnsmamman med silikontuttar och världens bästa humor. Jag har varit avundsjuk på Lina sen vi lärde känna varandra. Min största dröm i livet har alltid vart att bli mamma. Lina däremot säger alltid att jag är ung och borde njuta av livet istället. Hon är nämligen 33 år gammal och blir alltid lika glad när jag påtalar för henne att jag alltid glömmer bort att vi inte är lika gamla.

Jag själv heter Amanda och är 21 år. Man kan nog beskriva mig som en helt vanlig svensk tjej. Jag är varken lång eller kort, varken smal eller tjock. Jag har långt mörkbrunt hår med lite självfall, ring i näsan och är lite smått fräknig såhär på sommaren.

Den här lördagen till ära hade vi planerat att dra in till Harrys i Kalmar, med vi menar jag såklart Lina, jag och 5 andra tjejer från jobbet. Jag lärde känna Lina på jobbet. Vi är undersköterskor båda två och det är alltid lika roligt att jobba med henne.

Tågresan gick snabbt och vi mådde lika bra när vi klev av som när vi klev på. Av erfarenhet har vi lärt oss att inte åka bussen eftersom det alltid slutar med att någon blir dålig och kräks eller att någon blir kissnödig och går av 5 hållplatser för tidigt.

Jag blev lite förvånad när vi kom till Kalmar, det var sjukt mycket folk och jag förstod direkt att det skulle bli svårt att flörta sig in på Harrys som ikväll hade en åldersgräns på 23. Även fast klockan inte var så mycket än (bara 22.30) så stod det redan polisbilar på larmtorget som vi genade över för att komma till Harrys. Sara och resten av jobbtjejerna hade redan försvunnit in i folkmassan och jag stod och väntade på Lina som träffat någon hon kände. Plötsligt kände jag en hård knuff i ryggen och föll till marken. Jag hann knappt reagera innan ett par starka ... Läs hela novellen