Hon var 17, året äldre än jag. Tillhörde de ouppnåeliga - tjejerna vi tittade på, drömde om och som fanns i våra fantasier. Fast hon var vacker var det svårt att beskriva henne. Varken mullig eller smal, varken lång eller kort, med regelbundna ansiktsdrag utan speciella kännetecken. Det var helheten som gjorde henne så åtråvärd. En sak som däremot var svårt att inte lägga märke till var hennes smidiga höfter
och bröst. Hon bar nästan aldrig BH (detta utspelade sig i slutet av 70-talet) och man såg med all önskvärd tydlighet hennes bröstvårtor genom tröjorna hon bar och hur fasta och välformade brösten var.En annan sak som var slående var hennes ögon. Mandelformade och med en leende blick.
Tillsammans längtade vi killar som sagt på avstånd. Vi hade hittat på en ny enhet - en "Anna" som fick stå för det absoluta, det vi aldrig kunde hoppas på. I smyg jämförde vi sedan de flesta tjejer mot Anna. Om de kunde komma upp i 0.5 Anna var de snygga. Kom de upp över 0.7 så var de kanon. Allt detta låter fånigt i efterhand, men vi var kåta, hormonstinna och väldigt, väldigt oerfarna. Och så drev vi på varandra med killsnack.
Anna läste på social linje. Jag gick kvar i 9:an. Ibland syntes hon ute på rasterna, alltid omgiven av kompisar, skrattande, pratande och gestikulerade. Hennes skratt var smittsamt och pärlande. Någon gång tittade hon åt mitt håll och då skuttade det till i mig och jag kände hur jag sträckte på mig, sköt ut bröstet och drog in magen... Jaja så har människor gjort i alla tider, men varje gån... Läs hela novellen
