Lena var en av dem. Hon var en av de längre, säkert runt 1,85, var verkligt tuff och utmanade ofta lite extra. Likaså den något mindre Pernilla. Ett kraftpaket med många timmars styrketräning bakom sig. Det glödde nästan i Lena och Pernilla's ögon och speciellt då de hamnade i närkamp med varandra. Då Ulrika blåste en sista gång i pipan och avslutade träningen var jag helt slut och det kändes som en befrielse att få sätta sig i omklädningsrummet och pusta ut.
-"Du spelar bra!" sa Lena och dunkade mig lätt i ryggen då hon gick förbi.
-"Tack!" sa jag och log mot henne.
-"Visst, du kan nog bli något!" sa Pernilla och slog sig ned på bänken mitt emot mig.
Det vanliga "efter-träningen-snacket" tog vid och hela laget var snart inne i duschrummet. För den som inte duschat någon gång med ett gäng fullväxta baskettjejer kan jag berätta att det är en lite märklig upplevelse. De flesta långa som vilken man som helst, muskulösa och vältränade. Dessa damer är nog inget som någon halvmes skulle mucka gräl med på stan. Det märktes ocks... Läs hela novellen
