Linnéa vinkar åt mig från andra sidan rummet, försöker få mig att le. Jag gör henne till viljes och min blick möter som hastigast en annan kvinnas blick. En tjej som ser överdrivet uppklädd ut i lång röd klänning och pärlhalsband. Hon ler tillbaka. Jag vet inte vad det är, men något i hennes utstrålning får mig att känna mig egendomlig till mods.
En kille kommer och sätter sig bredvid mig och presenterar sig som Fredrik. Han verkar trevlig och jag försöker anstränga mig lite. Men mina ögon har svårt att hålla sig fästa på hans ansikte, de letar sig hela tiden ut mot rummet, söker ett par andra ögon. Där! Där står hon. Lutad mot väggen, ensam. Ena handen leker förstrött med halsbandet, blicken vilar redan djupt i min. Jag tittar bort, lite för snabbt för att det ska verka naturligt. Mitt hjärta slår ett extraslag. Vad vill hon mig egentligen?
Jag fortsätter prata med Fredrik, men jag kan inte riktigt koncentrera mig på samtalet. Stjälper hastigt i mig vinet och känner hur det hettar i kinderna. Vad sa han nu? Oj, han sa visst att jag är vacker. Försöker le intagande. Han böjer sig fram och kysser mig. Jag låter det ske med öppna ögon. Han kysser mig hårdare, vi börjar hångla i soffan. Hans läppar letar sig ner för min hals. Jag lutar huvudet bakåt och tittar upp. Där står hon. Hon ler inte längre, hon bara ser på mig. Min puls skenar. Vad är det med den här kvinnan som gör mig så rädd? Är jag verkligen bara rädd?
Fredrik har nu hunnit ner till min urringning. Han har handen kupad runt mitt ena bröst och kysser försiktigt mitt släta hull. Hon stirrar på mig fortfar... Läs hela novellen
