Jag såg sektledaren framme vid altaret. Han bar en stor huvudprydnad med krumma horn och en svart sidenmantel rned tecken i guldbrokad. Han stod tyst och såg ut över den växande folksamlingen. Vi var ungefär femtio personer, alla med svarta kåpor och könsdelarna fullt synliga.
Det sorlade svagt bland mängden men jag såg att sektledaren stod stilla i meditation med ansiktet vänt mot altaret. Två maskerade bröder stod längre bort. Plötsligt vände sektledaren sig om och vi bugade oss.
-Bröder och systrar. I kväll har vi en stor uppgift att uppfylla till vår herre Eros ära. Svarta Hingsten har värdigats komma till oss för att välsigna och leda vårt verk. Han ska inviga vår unga novis Carolina.
Nu börjar vi förberedelserna. Spela upp musiken.
Musiken började. Egenartade toner lockades fram ur instrumenten. En sorts melodilös klagande ton, sorgsen och helt utan rytm. Medan musiken pågick stod sektledaren vid altaret i djup koncentration.
Strax började förtrollningen verka. Mörkret djupnade ytterligare kring ruinen och dimslöjor började dra förbi. Snart hade dimman tätnat till en ogenomtränglig ridå. - Spela för eldens andar, befallde sektledaren. Nu blev musiken annorlunda, mera rörlig men fortfarande lika formlös. sektledaren stod stilla igen med samma koncentration.
Natten var inte direkt kall, men det hade regnat och var fuktigt och rått. Nu försvann den råa fuktigheten med häpnadsväckande snabbhet och luften blev varm och behaglig. Sektledaren bugade sig och med ens stod där Svarta Hingsten. Jag såg aldrig varifrån han kom, han bara var där, plötsligt och oväntat.
Lång oc... Läs hela novellen
