Sagt och gjort, jag ryckte till mig en kudde som jag höll framför skyskrapan och stapplade genom köket och hallen ut i vardagsrummet. Jag lyfte luren och tog med den tillbaka ut i hallen för att inte störa tjejerna. Eller för att inte bli sedd i mitt tillstånd, snarare. Det var Nils på jobbet som ringde för att diskutera läget i projektet. Jag stönade inombords, men kunde inte dra mig ur. Så jag lät Nils gå på som han brukade, han ville nog mest prata av sig. Emellanåt hummade jag och la in ett och annat "hur menar du då".
Under tiden sneglade jag in i rummet. Tjejerna tycktes inte ha hört telefonen. De låg som medvetslösa, utslängda på varsin madrass och med sängkläderna i oordning. Rummet var hett som en bastu, delvis beroende på de sovandes egen kroppsvärme i det kvava rummet, men framförallt på grund av solen som kommit runt hörnet och nu bombarderade persiennerna. Linda, syrrans kompis, låg på mage med ansiktet bortvänt. Hon hade hasat ner påslakanet så att fötterna och smalbenen täcktes, medan resten av kroppen låg oskyld. Under ett ljusblått linne såg jag hennes flickrygg böja lätt upp mot ett par solbrända, fjuniga axlar. Hon hade glömt att lösa upp håret, så medan jag lyssnade till Nils kunde jag stu... Läs hela novellen
