Där gick hon. Ungefär 1,70 lång, långt rödfärgat hår, och lätt svartsminkade djupa blågröna ögon, även om det mesta av sminket nu var bortsköljt. De solbrända benen var långa och vackra. Brösten var inte så stora, men de var ändock så vackra, så vackra. Bikinin hon hade var helt vit, och gjorde att brösten såg lite större ut än vad de var, och bröstvårtorna syntes ganska tydligt där under, men hon verkade inte bry sig om det. Magen var ganska smal, men väldigt vacker. Hon var bara sexton, men hade ändå tatuerat in en liten röd ros under naveln. Hur hon fick sin mamma att gå med på det är ett mysterium för mig.
Hennes ansikte doldes nästan aldrig av det långa håret, så man kunde se dess fina form, och näsan var varken rak, eller särskilt krokig, den passade precis in i hennes ansikte. Läpparna hade jag många gånger för länge sedan dagdrömt om att kyssa, men det var ju omöjligt. De var ganska fylliga och dolde ofta ett mystiskt leende, som Mona-Lisas leende, men tusen gånger vackrare. Sandra var väldigt vacker.
Vi talade inte så ofta längre, det var mer förr, men vi brukade ändå konversera en del på msn, och jag hade lärt mig hon inte ännu haft någon kille, även om det varit nära ibland. Och sex hade hon bara haft en gång, i fyllan, så hon mindes det knappt.
Det var sommar, och vi var på Åland med familjen, tillsammans med hennes familj. Min mamma, Inger, och hennes mamma, Ingrid, är nämligen systrar.
Vi hade hyrt en enorm stuga som vi bodde i allihop. Mina föräldrar sov i ett sovrum, hennes i rummet bredvid. I det största sovrummet med tre våningssängar sov mina två småsystrar och lillebror, och hennes lillasyster och lillebror. Vad blev då kvar för mig och Sandra? Städskrubben?
Nej, soffan i vardagsrummet var en bäddsoffa stor nog för två personer, som vi så klart fick dela på, även fast det fanns en säng över i sovrummet. Vi var ju äldst av barnen, så det är ju klart att vi måste ha det värst. Jag tänkte i början på att det skulle kunna bli lite k... Läs hela novellen
