Vi var ihop i nitton år så man hade ju samlat på sig en del grejor. Nu behöll jag bara det viktigaste såsom teven å stereon. I möbel väg lämnades min å barnas sängar kvar samt två skrivbord. Pengar hade jag inga heller i det läget, så som köksbord köpte jag ett sådant där plastbord med fyra stolar på Göfab. I vardagsrummet tjänstegjorde ett par riskuddar samt morsan hammock som möblemang. När barnen var på besök så spelade vi innebandy på de nyfunna ytorna. Det blev mycket festande den sommarn så några pengar till möbler fanns inte på länge.
När sommar började glida mot sitt slut började oron att klara en fyrarumslägenhet själv att sprida sig. Nu har jag bra föräldrar som hjälper mig men så vill man ju inte ha det när man e trettiosju år.
En kväll när åskan var som närmast ringde telefonen, var vad det för idiot som ringde nu tänkte jag. Det visade sig vara ett gammalt gruppbefäl ifrån lumpen som jag inte hört av på tio år. Han kunde inte veta att det åskade för han bodde kvar i Sundsvall. Kalle ville höra med mig om jag visste något billigt boende för hans dotter som skulle läsa i Göteborg de närmaste tre åren.
Hans dotter var något äldre än mina barn och hade precis fyllt sjutton, hon hade visst kommit in på någon estetisk linje. Jag berättade om min situation och de svårigheter jag själv hade, då utbrast han plötsligt att allt var ju perfekt. Jag undrade vad han menade? Han sa då att han hade världens bästa ide´.
Jaha sa jag och vad innebär det? Jo sa han, jag är lite orolig för att släppa tösen till storstan och tänkte att hon kunde bo hos dig. I nästa andetag så sa han att har hyfsat med pengar så hyran kunde vara enligt icke kompistaxa. Men sa jag du ville ju ha billigt boende? Jojo det finns ju ingen anledning att betala mer än nödvändigt skrattade Kalle. J... Läs hela novellen
