Jag intygade att det inte alls var så och att hennes historia för mig handlade om en brytningstid mellan gammalt och nytt och att den faktiskt gjorde det lättare för mig att förstå min älskade lilla kusin Anki som alltid varit så blyg och tillbakadragen och som aldrig gift sig och skaffat barn. Inom mig tänkte jag att i de lugnaste vattnen går tydeligen de fulaste fiskarna, för Anki hade alltid framtonat som lite allvarligt lillgammal, ordentlig och på gränsen till tråkig.
Efter en stund tog hon mod till sig och berättade hur hon vaknat tidigt på söndagsmorgonen och känt sig både ledbruten, lite frusen och allmänt egendomlig. Hon tog en lång dusch och klädde sig sedan ”reglementsenligt” i den lilla svarat klänningen med en svart Enhance-gördel matchande långa behå, underklänning och svarta tunna strumpor för att undvika alla komplikationer med doktorn under frukosten, som serverades vid niotiden. Hon kände sig inklämd och stel, men fick en hållning som var en dams på den tiden. Att böja sig för att plocka upp något på golvet gick inte, utan hon fick knixa sig ner med knäböjningar.
Dessförinnan hade hon fått lära sig att han ville ha sin rakutrustning serverad på en särskild bricka i sovrummet, med varmt vatten och uppvispat raklödder. Det verkade som om han inte alls låtsades om föregående kvälls ”lektioner”.– Jag förutsätter att fröken O, kommer med i högmässan, sa han plötsligt över fru... Läs hela novellen
