Jobbet hade ytterligare en gång placerat henne på ett tråkigt hotell i en tråkig småstad. Som vanligt fördrev hon tiden med rader av cosmopolitan på representationskortet. Det fick företaget ta för att de placerade henne i den här hålan. Men den här kvällen var annorlunda. Redan när hon gick in genom dörrarna på det slitna stadshotellets bar hade hon sett honom. Han kunde vara 35 med grånade tinningar till den svarta, lite bångstyriga kalufsen och en vältränad kropp som gömdes under en svart kostym. Hon hade kommit på sig själv med att stå och gapa. Bara ett par sekunder, men länge nog för att han skulle se henne. Rodnande gick hon snabbt bort till ett bord, handväskan blev plötsligt väldigt intressant och hon var tvungen att rätta till det mörkröda läppstiftet. Varför hade hon valt det? Peter väntade ju därhemma, i lägenheten. Stackars snälle Peter. Samtidigt som hon tänkte på sin sambo fick hon syn på mannen igen, i sminkspegeln den här gången. Hon smällde ihop locket och stoppade ner etuiet i väskan igen.
Det var inte förrän två timmar senare som hon kände hans doft. Hon hade ätit en medelmåttig måltid från den medelmåttiga menyn och drack sin tredje cosmo för kvällen. Han hade försvunnit, kanske till sitt rum, men kom tillbaka. Hon hade sms:at lite med Peter, sagt att hon behövde jobba ikväll, förbereda för presentationen imorgon. Hon visste inte varför hon hade ljugit, kanske för att det gjorde det lättare för henne att säga att hon älskade honom. Hon hade inte menat det på flera månader. År kanske.
Hon slog bort tankarna på Peter. Stackars snälle Peter. Hon tog sitt halvfulla glas och gick bort till baren. Bredvid honom. Tog upp mobilen och började fingra på den. Då kom doften. Först pa... Läs hela novellen
