Sent en lördag ringde Ulrika, hon behövde jobba över natten och undrade om barnen kunde komma till oss med så kort varsel. Självklart ställde vi upp, av olika omständigheter fick de stanna kvar ända till söndagskvällen när vi skjutsade hem dem. Ulrika var naturligtvis tacksam.
På tisdagen arbetade jag hemifrån, en förmån jag har och som jag nyttjar då och då. Klockan var väl åtta på morgonen och jag hade precis stigit ur duschen när det ringde på dörren. Jag svepte snabbt på mig min badrock och öppnade dörren.
- Hej! Jag tänkte bara lämna en chokladkartog som tack för hjälpen. Jag tänkte lägga den i brevlådan men så såg jag att det lyste.
Det var Ulrika som var på väg upp till en mässa i Jönköping. - Vad trevligt, sa jag. Kom in. Jag ska precis dricka morgonkaffe. Det räcker till dig med om du vill ha en kopp. - Gärna, då behöver jag inte fika längs vägen sen.
Hon klev in och jag dukade fram lite frukost till oss. Vi åt och pratade som vanligt, Ulrika är en väldigt öppen och "lättpratad" tjej. Även om det skiljer några år mellan oss, hon är 43 och jag 34, har vi många gemensamma intressen och värderingar.
Jag reste mig för att hämta lite mer kaffe då det som inte får hända hände. När jag reste mig från köksoffan fastnade morgonrocken i en av knopparna på soffan. Skärpet slets bort och morgonrocken fläktes upp. Då jag ofta bara sveper om mig morgonrocken efter en dusch hade jag inte tänkt på att "komplettera" min klädsel när Ulrika kom. Naturligtvis hade hon också blicken riktad ... Läs hela novellen
