Figuren ber mannen att få komma in i stugan och värma sig, ty han är rädd att han annars kommer mista livet. Trots sin oro släpper mannen in främlingen i ljuset och värmen, och familjens fru och dotter synar honom med rädsla blandat med nyfikenhet. Han är lång och kraftig, och trots hans tjocka kläder ser man att han är bredaxlad och muskulös. Kläderna är enkla, men tjocka och väl anpassade för att stå emot hårt väder, dock inte väder som detta. Figuren drar bak sin luva och blottar ett tärt och sammanbitet ansikte med vita fläckar på kinderna som visar på hur hårt kylan har gått åt honom. Mannen är trots sin storlek och grova yta ganska ung, strax över ett tjog, men den ungdomliga kraft han besitter är redan förbrukad och han faller ihop på golvet, avsvimmad från utmattningen.
Hela familjen rusar mot honom för att se hur han mår, uppriktigt oroliga över den unga mannens hälsa. De vet blott alltför väl hur väder som detta kan ta liv då de upplevt förlust själva. Tillsammans bär de honom... Läs hela novellen
