Jag hade en frihelg, jag var fri varannat veckoslut från att sköta om kreaturen, men ville bekanta mej med naturen runt gården.
Jag hade sett en artikel i tidningen om en överlevnadskurs ute i det fria. jag hade anmält mej dit.
Den var på ett område på Ryssberget, runt en scoutgård i en gammal hållplats vid järnvägen,
Sölvesborg - Älmhult som heter Barnakälla.
Jag hade viss utrustning, och behövde endast hyra ett litet tält, på plats.
Det var på tidig sensommaren, så det fanns gott om bär i skogen, liksom svamp och annat ätbart. Jag tog fritt på fredagen för att ta mej dit.
Jag åkte med en regulgär buss dit på torsdagskvällen och anmälde mej till en parant kvinnai 50- årsåldern. hon var vacker som en filmstjärna, tyckte jag. hon log emot mej med ett brett léende
och höll kvar min hand i sin när vi hälsade.
Jag var först på plats. Hon ville ha lite hjälp med förberedelserna och jag ställde gärna upp.
Vi pratade om allt möjligt, hon ville veta vad jag jobbade med, om jag hade någon tjej, vad jag gjorde på fritiden.
Jag frågade henne vad hon obbade med, förutom att vara kursledare, om hon var gift.
-: Jag har varit för tio år sedan, och har inte haft någon pojkvän fast sedan dess.
Jaghar en dotter på femton år också, men hennes far släpper nte iväg henne tillsammans med
mej på sådana här kurser.
Det arrangerande förbundet hade ställt ut en släpvagn med grejerna till lördagskvällens samkväm ute i det fria, men platsen för detta var beläget 500 meter upp i skogen.
Jag tog remmarna runt hennes bagage och använde dessa som bärremmar, så att jag kunde bära kyllådorna på ryggen, dom vägde 25 kg styck, jag tog två åt gången.
-: Du är ju stark som en oxe, sa hon, när jag kom tillbaka.
-: Jobbar man med lantbruk får manbra muskler viskade jag.
Hon gav mig en kram, jag kände hennes kroppsformer mot min kropp genom hennes och min träningsoverall.
