Jag var sexton år, första året på gymnasiet var snart slut. Mitt liv handlade bara om en sak: status. Status var det ända som spelade någon roll. Den som fick dom snyggaste tjejerna, den som hade flest vänner på Facebook, den som krökade och stod mest i centrum. Om man inte lyckades med samtliga var man, som man säger engelska, en nolifer. Jag hade väl lyckats med allt dedär, jag var populär, hade en massa vänner på facebook och fick några tjejer på fall. Men vad fick jag ut av det? Ett evigt levande i falskhet, mycket bråk hemma och värdelösa betyg. Vart var jag nu? Vart nånstans hade mitt liv fått glädje och betydelse?
Jag gick förbi alla lättklädda tjejer och alla falska kramar när jag stressandes rökte mig igenom den fullmatade skolgården. Jag fick stanna upp säkert tio gånger för att krama alla. Krama folk som jag sket i lika mycket som dom sket i mig, men utåt såg det bra ut, utåt sätt såg det ut som vilken vanlig kram som helst, en kram som man var tvungen att ge. Folk skrattade och var glada, alla pratade om sommaren och helgens fester. Då och då hörde jag nån skrika till mig: "Alex! Var Sara skön på toan eller!?" jag fick dra till med ett fejkgarv och låtsas bry mig tillbaks. Även om jag var ganska smal och ingen märkvärdig snygging så var det ändå inga problem att ha sex. Alkoholen skötte jobbet. Inne i klassrummet stökade jag runt och var en plåga, som vanligt, mot min stackars lärare. Mina skoldagar var baserade på utslängningar, utskällningar och kvarsittningar. Något som jag på senare tid börjat förstå att det ändast handlade om en ... Läs hela novellen
