Min man Torbjörn och jag hade varit tillsammans i ungefär ett år när det en dag dök upp en mycket vacker blondin på tennisbanan. Helt klädd i vitt visade hon alla som ville se hur vacker hon var med långa vackra ben, en rätt så fyllig byst och ett ansikte som var alldeles förträffligt. Visst, jag blev avundsjuk, en smal skata som jag var på den tiden. Vi var lika långa, runt 180 cm, men hon, Jeanette, vägde cirka 10 kilo mer än jag och de fanns precis på de ställen de "skulle" sitta. Så långt var allting frid och fröjd. Vi spelade mixed dubbel tillsammans med en kompis till Torbjörn vid flera tillfällen men när hon insisterade med sin speciella Lidingöaccent att Torbjörn ständigt skulle vara hennes "kavaljer", "partner" åtföljt av små kärleksfulla nyp i hans häck tyckte jag att hon gick för långt.
Efter en tennismatch bytte vi under isande tystnad om i omklädningsrummet, jag och Jeanette. Till slut måste jag få det sagt. Exakt vad som hände kommer jag inte ihåg, men jag minns att jag rev tag i hennes arm och sade att hon skulle ge fan i min kille. Jeanette ilsknade till och vi stöd snart och fräste åt varandra. Så log Jeanette och sade mjukt: - OK, Anna-Karin, jag ska vara fair mot dig. Anta min utmaning. Vinner du, så låter jag honom vara, förlorar du så kommer han bli min. Ständigt denna självsäkra attityd, tänkte jag ilsket. - Vaddå? Vad ska vi göra? - Kom till tennishallen på söndag, strax innan de stänger. Så får du se.
Trots fortsatta frågor höll Jeanette sig stilla och jag hade inget annat val än att vänta tills söndagkväll. Jag packade ned idrottskläder och tog för säkerhets skull med mitt bästa racket. Jag hade ingen aning vad hon hade i kikaren.
Jeanette mötte mig utanför. Med sig hade hon en rödhårig, fräknig tjej. Hon presenterade sig som Lotta och s... Läs hela novellen
