Ailu och Atreyu

Jag är en helt vanlig kille som är hela 17 år… En ålder som är helt, totalt meningslös, det är ju en mellan ålder. Mitt i mellan 16 och 18, när man är 16 får man börja övningsköra och när man är 18 år så får man ta körkort, gå på krogen och man räknas som myndig.

Jag är ingen speciell, jag är helt vanlig kille som inte är populär men jag är inte mobbad heller. Jag är bara osynlig… Jag är neutral enligt mig själv, för jag kan umgås med precis alla i skolan och dom har en dålig ovana att berätta massor av hemligheter.

Jag bor med min familj, även fast jag inte ser dom så ofta. Familjen består ju bara av farsan och morsan och dom jobbar, konstant. Jag har tur om jag träffar dom en gång i veckan, men oftast är den en gång varannan vecka som gäller för min del. Jag har påpekat flera gånger att jag skulle kunna börja med droger, vara alkoholist och ha fest varje kväll utan att dom skulle veta om det. Men ärligt talat skulle jag aldrig kunna göra något av dom sakerna för då skulle Atreyu döda mig.

Atreyu är min absoluta bästa vän i hela världen, han är också som min storebror och jag älskar honom. Han har mer eller mindre uppfostrat mig, och lärt mig massor av olika saker som han anser att jag behöver kunna. Han är 21 år gammal, och ser mig som sitt personliga ansvar, vi pratas vid eller träffas varje dag. Och glömmer jag att ringa honom så ringer han upp min oavsett tid på dygnet och skäller ut mig efter noter, här får det inte glömmas att höra av sig eller vem det är som regerar i världen.

Han har släpat med mig lite överallt, och han ser alltid tid att hålla ett öga på mig. Jag avskyr när han släpar med mig på fest, för det betyder att jag ska dyka upp hemma hos honom innan. Han tvingar in min duschen, han bestämmer vilka kläder jag ska ha på mig, hur mitt hår ska se ut, hur jag ska lukta, vad jag ska dricka osv. Ibland är jag säker på att han vill bestämma hur jag ska prata och hur jag ska röra mig, och jag vet att han gör det bara ... Läs hela novellen