Efter basketen

Basket är mitt liv och nu hade jag fått chansen att verkligen få visa mina färdigheter! Klubben i den svenska småstaden gjorde en storsatsning med målet att spela i den högsta serien redan nästkommande säsong. Lite nervöst var det allt att gå till den första träningen och träffa mina nya lagkamrater för första gången. Ulrika, tränaren, hälsade mig välkommen och presenterade mig för de andra spelarna. Jag kände mig ganska liten mot de långa och storväxta tjejerna men mina färdigheter brukar komma fram i andra sammanhang än i att bara vara lång och reslig. Det var minst sagt hårdkörning från första stund och jag var snart helt genomsvett. Ett och annat blåmärke växte också fram efter de tuffa närkamperna och kanske var det för att jag var en "rookie" som de satte åt mig och försökte testa mig lite extra. Ulrika var hård, målmedveten och mycket energisk i sin ledarroll. Under träningen märktes det också snart vilka som stack ut lite extra i laget.

Lena var en av dem. Hon var en av de längre, säkert runt 1,85, var verkligt tuff och utmanade ofta lite extra. Likaså den något mindre Pernilla. Ett kraftpaket med många timmars styrketräning bakom sig. Det glödde nästan i Lena och Pernilla's ögon och speciellt då de hamnade i närkamp med varandra. Då Ulrika blåste en sista gång i pipan och avslutade träningen var jag helt slut och det kändes som en befrielse att få sätta sig i omklädningsrummet och pusta ut.

-"Du spelar bra!" sa Lena och dunkade mig lätt i ryggen då hon gick förbi.

-"Tack!" sa jag och log mot henne.

-"Visst, du kan nog bli något!" sa Pernilla och slog sig ned på bänken mitt emot mig.

Det vanliga "efter-träningen-snacket" tog vid och hela laget var snart inne i duschrummet. För den som inte duschat någon gång med ett gäng fullväxta baskettjejer kan jag berätta att det är en lite märklig upplevelse. De flesta långa som vilken man som helst, muskulösa och vältränade. Dessa damer är nog inget som någon halvmes skulle mucka gräl med på stan. Det märktes ocks... Läs hela novellen