Ante gick nöjt leende till sin kompis som blängde lite surt på honom, Carla satte sig ned hos Gabriella och Emmi.
”Tjena!” sa hon.
”Haft det mysigt?” undrade Gabriella.
”Rätt så. Har det hänt nåt här då?”
”Nja, kommit lite mer folk har det väl.”
”Han ser inte ut att komma den där Modde.”
Dörrarna till krogen öppnades och en kille i tjugofem årsåldern klev in, han var bredaxlad med snaggat vitfärgat hår. Han hade på sig ett par säckiga jeans, svart munkjacka och gympaskor. I hans sällskap hade han en kort tjej, runt 20 år, hårt sminkad med kolsvart hår, en tajt svart topp och skinnjacka. Hon hade en kort kjol och svarta höga kängor, i underläppen och ögonbrynet var hon piercad.
”Där är han ju,” sa Emmi. ” Modde.”
”Är det han?”
Modde och hans damsällskap gick fram till bardisken och beställde av Nisse där bakom. De lutade sig framåt och tog emot två ölstop av honom, Modde la upp några sedlar till betalning.
Gabriella och Emmi reste sig och gick fram till paret.
”Känner du honom väl?” frågade Gabriella.
”Nja, så där. Han var ihop med en kusin till mej ett tag.”
Gabriella tog på Moddes arm och han vände sig om.
”Hej!” sa hon.
”Hej du,” sa han lite frågande.
Sen fick han syn på Emmi.
”Men hej Emmi! Det var ett tag sen!”
Moddes flickvän synade de båda unga kvinnorna som kommit fram till dem, med sina nötbruna ögon.
”Det här är Gabriella!” sa Emmi. ”En kompis!”
Gabriella skakade hand med honom.
”Där borta sitter Carla, också en kompis.”
Carla lyfte på sin flaska när hon såg att de tittade åt hennes håll.
”Dina polare är mina polare Emmi!” log han. ” Det här är Bonnie.”
Gabriella tog hennes hand, hon hade svartmålade naglar.
”Vad har du på hjärtat då?”
”Vi undrar om du har nåt? Att sälja menar jag.”
”Åh, lite bizniz, det är jag alltid öppen för. Men jag har tyvärr inget mer med mej än det jag ska ha själv.”
”Synd,” sa ... Läs hela novellen
