Jag förklarade vad det gällde. Rösten i luren gav mig namn, adress och en tid att passa till kvällen. Alltid något, tänkte jag, när jag hängde upp luren. Har man gått utan jobb så pass länge som mig, är allt attraktivt.
Vid den bestämda tiden ringde jag på dörrklockan utanför porten till huset. Rösten i porttelefonen hänvisade mig att ta trapporna till våningen högst upp.
Nör jag lätt flåsande, avverkat sista trappsteget öppnades dörren framför mig. Där stod en mörkhårig kvinna i 30-årsåldern. Hon var klädd i en lång, grå, vid dress, full med färgfläckar i alla kulörer. Rödmålade bara tånaglar lyste ikontrast till de beige sandaletterna.
- Hej, välkommen, sade hon hurtigt och log. Jag följde efter henne in i ateljen. Det var ett stort rum med sparsam möblering. Målardukar stod uppställda i spännramar utefter väggarna och i några stafflin. Ett slitet brunt bord med två stolar stod under ett av de stora fönstren. Hon tog mig i handen och presenterade sig som Gullvi. - Har du stått modell förut? frågade hon och granskade mig från topp till tå. - Nej, det här är första gången, svarade jag, tvekande. - Okej, du står två timmar med tio minuters paus mellan varje halvtimme. Lönen är 200 kronor för kvällen. Några frågor?
Jag såg på henne och ryckte på axlarna. - Dåså, av med kläderna. Du kan hänga dem här, sade hon och pekade på en av stolarna.
Gullvi såg intresserat på medan jag sakta tog av mig plaggen. Ett ögonblick blev jag stående med kalsongerna på. - De också, sade hon nickandej.
Gullvi ställde sig vid podiet som jag skulle stå på. - Kom hit, så ska jag visa dig posen. J... Läs hela novellen
