Den näst sista gången skulle vi göra en exkursion i skolans närhet och lära oss några växter från de vanligaste växtfamiljerna. Vi skulle spara växterna till nästa gång då vi skulle undersöka dem närmare. Det var i början av juni och naturen grönskade så härligt. Vädret var omväxlande så jag tittade oroligt ut genom fönstret under dagen för att se om det var risk för regn under exkursionen som skulle ske på eftermiddagen. Jag hade nämligen haft oturen att råka ut för regn tidigare år och oftast så har eleverna inte varit klädda för att klara dåligt väder.
Jag gick över skolgården ner till lektionssalen. Lisbet och den övriga klassen stod utanför dörren i värmen från solen som tillfälligt tittade fram genom en glipa i molntäcket. Marken var lite fuktig av en tidigare regnskur och vinden var ovanligt sval för årstiden. Lisbet frågade om hon fick ställa in sin väska i lärarrummet så hon slapp att bära med sig den i skogen. Det var ingen annan som behövde det så Lisbet och jag gick ensamma tillbaka över skolgården och småpratade om hur det hade varit att läsa under året. När hon hade ställt in sin väska och vi skulle gå tillbaka till salen kände jag en sådan värme och ömhet för henne så att jag nästan höll på att säga: "Det har varit trevligt att ha dej som elev. Du skall veta att jag tycker att du är väldigt vacker." Men jag vågade inte säga någonting utan vi gick ... Läs hela novellen
