Hennes söta lilla mun, hennes tindrande ögon, ja hela hennes väna uppenbarelse, underbart. När det var min tur ett försiktigt hej, ett rodnande sökande i plånboken efter lämpliga mynt, en förströdd blick upp i taket. Men innan dess, under väntan i kön, hur jag sög i mig varje liten detalj av hennes perfekta ansikte, hennes blont lockiga hår, hennes oskuldsfulla minspel.
På kvällarna passerade den ena könsdoftande scenen efter den andra förbi framför mina hårt slutna ögon, men bland kvinnorna som klädde av sig, sög mitt kön, red mig till orgasm, fanns aldrig Kristel.
Kristel var helig, hon fick inte befläckas av mina snuskiga fantasier, aldrig. Vilket inte hindrade att mitt fluktande i Icakön ofta resulterade i en tydlig hårdnad. Men det var inte snuskigt då, det var vackert. Det hörde ihop med Kristels oskuldsfulla kvinnlighet. Hon måste helt enkelt locka ut blodet i varje mans lem, just genom sin omedvetna sensualism, just genom sitt uppriktiga leende som visade att hon var omedveten om den inverkan hennes putande kullar under Icatröjan hade på de manliga kunderna. Hon satt där på sin stjärt som ingen skådat och hade ingen aning om hur vi helst ville se den, och ingen av oss skulle nånsin få känna hennes privata dofter, för vi var bara kunder på Ica och i hennes begreppsvärld fanns ingen plats för köttets lustar. Och det var det som gjorde henne så utomjordiskt åtråvärd. Jag gick hem från Ica med handen i fickan och frammanade de djuriska kvinnorna med deras lurviga sköten och blottade tänder, medan Kristel satt kvar på sin snurrstol och log sött mo... Läs hela novellen
