Men jag fick det. Kanske var det för att mitt stånd syntes så tydligt i jeansen, och i shortsen än mer. Min kuk var stor, större än kusinernas. Vi hade mätt med linjal.
När jag fick smeknamnet, var det utav kompisarna. Inte för att mobba, utan troligen för de var avundsjuka eller tom svartsjuka. Men ungar tänker sällan på att de förnedrar och sårar varandra.
- Staken, svarade jag när vår nye lärare frågade oss elever vad vi ville kallas. Hon rodnade och mina klasskamrater garvade.
Efter lektionen, bad jag om ursäkt, men sade att det faktiskt var mitt smeknamn. Hon var inte sur, utan log, rodnade något och försökte undvika se mig i skrevet.
- Tror jag kallar dig för Taylor bara.
Efter ett tag, kallade de mig för staken eller ståndkillen. Även rektorn och några av lärarna kallade mig det. Tjejerna ropade på mig och skrattade. Men killarna sade det bara, som det inte vore något märkligt med det.
- Varför kallar de dig ståndkillen? Frågade en av de nya grabbarna mig.
Kom hem till mig en dag, så ska jag visa dig, skrattade jag.
När det så ringde på dörren, öppnade jag i bara kallingarna och t-shirt, trodde det var morsan som kom hem, men blev förvånad över att få se han.
- Du lovade ju att visa mig, sade han. Visste inte vad att göra, förutom att släppa in han.
Vad kallar de dig då?
- Sprutaren, gjorde de i min förra skola. Men jag vill inte någon skall få veta det, lova?
För att du är smal som en spruta, eller?
- Nej för att…
Jag stirrade häpet när han slet fram kuken som var hård och tog ett runktag. En lång stråle sperma sprutade.
- Därför, sade han och ryckte på axlarna. Det var tydligt han visat det många gånger. Ser nu varför de kallar dig staken.
Det var sant. Min vanliga ståkuk putade, och försökte kika fram genom gylfen med.
- Ja, den är jämt hård, sade jag drog gylfen åt sidan, så min tjocka stake sköt fram.
Wow. Fantastisk. Får jag t... Läs hela novellen
