Inte ens i fantasin hann dock Peter komma särskilt långt innan telefonen på bordet bredvid gav ifrån sig sin signal. ”Hejsan mitt namn är Emma och jag ska läsa din kurs som börjar imorgon” kvittrade en röst i andra sidan luren. ”Jag undrar om vi kommer att läsa alla de böcker som står på kurslistan?” fortsatte hon sedan Peter presenterat sig själv och frågat vad saken gällde. Efter några minuters samtal kunde han så lägga på luren medan han tänkte på vilken bedrövlig standard det måste vara på landets gymnasieskolor men att Emma som hon visst hette i alla fall var trevlig till skillnad från många andra. Och söt lät hon med. Det skulle vara skoj att imorgon se om det stämde och Peter skrev upp hennes namn på ett post-it lapp som låg slängd bredvid tangentbordet.
När han, försenad som vanligt kom, hem från jobbet hade Anna redan däckat i tv-soffan. Barnen var nedbäddade i sin kammare och Peter kände ett styng av dåligt samvete för att han inte... Läs hela novellen
