Första gången jag såg henne lade jag inte riktigt märke till henne. Hon var bara den som man fick biobiljetten av. Det var först andra gången jag såg henne som jag hajade till. Den här gången hade jag valt att gå på den sena föreställningen till en svensk komedi. Jag var bland dom sista som köpte biljett och före mig i kön så stod en söt, ung brunett och pratade. Innan hon gick in så lutade hon sig över disken och kysste kassörskan och sa;
-Okej älskling, ses sen då.
Hon tittade efter brunetten en stund innan hon vände sig om mot mig.
-Vilken film ska du se?
Jag stammade fram svaret och medan hon rev biljetten och tog betalt kollade jag in hennes namnbricka och såg att hon hette Anna. Det här var nog den första gången jag riktigt såg hur vacker hon var. Jag gick in och sjönk djupt ner i biostolen och hann se en blink av den söta brunetten innan ljuset släcktes.
Efter filmen kände jag mig helt vimmelkantig och det berodde inte enbart på filmen jag nyss sett. Under veckan som gick så var jag ena stunden avundsjuk på brunetten för att hon hade en så söt flickvän och i nästa tvivlade jag på att jag verkligen gillade Anna. Det jag kände för Anna måste utan tvekan testats, alltså fick det bli bio igen. Men denna gången såg hon inte alls lika lycklig ut. Innan jag hann stoppa mig så slank frågan ut;
-Varför ser du så ledsen ut? Det var som om tiden stannade och hon tittade upp på mig och med ens var hennes ögon helt tårfyllda.
-Nä, det är inget, gå in nu innan filme... Läs hela novellen
