En man i 50-årsåldern satt vid ett bord längre bort och tittade på mig. Kanske var han intresserad och det pirrade lite i magen vid tanken på att jag kanske fortfarande var så pass attraktiv att någon vill ragga upp mig. Han log när jag tittade på honom, han såg snäll och vänlig ut och verkade vara en sådan person man kan anförtro sig åt. Jag log tillbaka och funderade över hur det skulle kännas att följa honom hem. Tja, det får man väl aldrig reda på, tänkte jag och log igen. Ensamheten började kännas betungande och jag förberedde mig på att åka hem till försoningen.
När jag betalat och skulle gå kom mannen fram till mig och frågade om jag inte kunde tänka mig att sitta ner vid hans bord en stund. Han presenterade sig som Björn och undrade om han kunde hjälpa till med något. Han tyckte jag såg bekymrad ut och undrade om jag hade behov av att prata med någon.
Jag berättade om mitt gräl med sambon och han log och nickade vänligt samtidigt som han då och då kom med frågor om hur vi egentligen hade det. Han undrade om jag verkligen inte hade varit otrogen, det vore väl inte konstigt om en vacker kvinna som du hängav dig åt en beundrare, sa han. Han la handen på mitt lår, jag låtsades som inget men jag kände mig smickrad och fortsatte berätta, glad över att någon verkade åtrå mig.
Tiden gick förstås och snart hade sista bussen gått. Jag ursäktade mig och sa att jag måste ta en taxi för att hinna hem. Björn sa att det var synd, men erbjöd sig att följa med till taxin. Jag var tacksam, för det kändes lite ängsligt att behöva gå ensam i natten. Vi hade gått en stund när han tog mig runt axlarna och drog mig närmare honom, det kändes bra och jag gjorde inget motstånd utan lät det ske. Vi hittade ingen taxi... Läs hela novellen
