För 6 år sedan var jag ute och reste mycket i arbetet. Ett hotell i en liten stad följdes av ett annat i en annan liten stad och så vidare. De som rest mycket vet hur väl bekant man till slut blir med hotellbarer, restauranger etc etc och hur uttråkad man blir. Så en kväll satt jag i en bar i Malmö och läste min tidning och drack min öl när en man i min ålder dök upp på platsen bredvid. Efter att ha beställt in sin öl satt han och studerade inredningen med samma uttråkade min som jag själv hade.
Så när ölen placerades framför honom sa jag skål. Han log och besvarade min skål. Efteråt kan jag erkänna att redan vid det leendet var det något annorlunda med honom. Något som gjorde att jag ville prata lite mer med honom. "Micke" sa jag och sträckte fram handen. Han fattade den med ett fast grepp och skakade den. "Johan." "Jag antar av din fascinerade min av inredningen att du också reser mycket." Sa jag lättsamt. "Ja för sjutton, jag är rena globetrottern. I alla fall mellan Ystad och Örebro."
Jag nickade instämmande. Han hade klarblå ögon, en modern blond frisyr och ett slätrakat ansikte. Han var runt 190 cm lång och vältränad. Munnen var perfekt dimensionerad för hans lätt smala ansikte. Hans leende var vitt och bländande. Någonstans inom mig rörde sig något när jag såg allt detta.
"Själv då, på resande fot?" Frågade han vänligt, han var den där typen som aldrig släppte mig med blicken. Han höll sin blick fast och självsäker. "Javisst. Min fjärde vecka nu. Känner mig mer hemma i Scandics rum än i min egen lägenhet." Han skrattade och samtalet flöt på.
Framåt stängningsdags vid ett tiden hade vi hunnit avverka politik, arbeten, skolor, mat, resor och allt annat som utgör livet. Ingen av oss hade överkonsumerat ölen, men jag kände mig sk... Läs hela novellen
