"Han bryr sig inte" tänkte jag och log.
Han jag skulle träffa hette Jonathan. Han såg väl bra ut, men jag tittade inte på honom på det viset. Han ville jobba inom marinkåren och pluggade mycket, men han hade fått en helg ledig bara för att få träffa mig.
Jonathan var lång, hade snaggat blondt hår och djupgröna ögon. Han var fint byggd och hade söta läppar. Klart han såg bra ut. Men jag tror han hade tjej.
Klockan tickade framåt och nu skulle han komma. Jag bodde precis vid stationen i min stad i en lägenhet högst upp i huset, och han visste precis vart, så jag behövde bara vänta.
Snart hörde jag klappande steg i trapphuset utanför, och kort efter kom det ett burrande pling. Han var här! Jag rusade upp och sprang mot dörren och slog upp den. Jag möttes av en Jonathan med rosiga kinder av den smått kyliga November-kvällen utanför.
"Heeeej!" Gapade jag och fick en kram. Jonathan hejade glatt tillbaka och gav mig en riktig kram. "Kom in för fan!" Log jag och stängde dörren bakom honom så fort han kommit in. Han slängde en fullproppad sportbag på golvet och drog av sig jacka och skor.
"Gud vad roligt att du kunde komma!" Sa jag med fortfarande ett brett leende på läpparna. Jag hoppade smått där jag stog och betraktade min vän i hallen.
"Såklart! Vi har ju sagt det så länge nu att vi ska träffas så lika bra att ta ledigt en helg så man får gjort det." Log Jonathan och lyfte upp sportbagen. Jag log nickande och visade honom in i vardagsrummet.
"Du får välja om du vill ta min säng eller bäddsoffan." Sa jag och pekade på en röd soff... Läs hela novellen
