Vi åkte dit över en helg och Niklas var mer och mer förvånad ju längre ut i skogen jag körde oss. Vi kom fram till den lilla öppningen i skogen där stugan är belägen och Niklas visslade till:
-Vad har du sysslat med här ute?
-Tänkt, promenerat i skogen, huggt ved, röjt upp oredan som min far ställt till med, svarade jag.
Väl inne i stuga var det mysigt ombonat och numera rent. Niklas tittade sig omkring och såg lite konfunderad ut.
-Det finns bara ett sovrum, sade han lite tveksamt.
-Åh du kan ta det, jag sover aldrig där inne ändå, svarade jag och började packa upp maten.
Vi hjälptes åt att bära in ved, fixa värme på elementen som stod på underhållsvärme, få igång vatten och allt annat som måste göras när en sällan använd stuga plötsligt ska bebos.
Det var fortfarande någon timme kvar tills det skulle börja skymma, så vi tog en promenad i skogen.
Jag berättade om saker jag hade upplevt i stugan i min barndom och pekade ut platserna.
På vägen tillbaka var vi så upptagna av vårt samtal att jag inte tänkte på vrt jag satte fötterna. Resultatet blev att jag snavade till och ramlade ner i ett av de gamla torvbrytningshålen som finns i skogen.
Givetvis var jag tvungen att ramla ner i ett som fortfarande innehöll stora mängder vatten.
Niklas, den sanne gentlemannen, fiskade upp mig och när han rörde vid mig gick det en stöt igenom min kropp och när våra blickar möttes så fans det något i Nicklas ögon som inte funnits där tidigare.
Generad slog jag ner blicken och muttrade något om klantighet. Väl tillbaka i stugan fick Niklas nöjet att börja med maten eftersom jag behövde duscha. Lite generad slank jag in i badrummet och tog itu med det hela. Tio minuter senare var ... Läs hela novellen
