Alex mamma ropade från övervåningen. Alex suckade och tittade på klockan.
Shit, redan 07.15. Första lektionen började kl 08.00, nåja det var fredag i alla fall. Han suckade och kastade av sig täcket. Långsamt reste han sig, rättade till kalsongerna och gick ut i duschen.
Alex, eller Alexander som han egentligen heter, är en ganska vanlig 17-årig kille. Han går andra året på gymnasiet, naturprogrammet. Han är duktig i skolan, och medelpopulär. Alex hänger inte med de coolaste killarna, vill inte ens göra det. Han räknas heller inte in bland nördarna. En ganska svenskt lagom kille alltså.
-Faktum är, tänkte Alex, att allt med honom var ganska tråkigt lagom. Lagom snygg, lagom lång, lagom kropp, varken tränad eller tjock. Snarare för smal.
Fast, fortsatte Alex fundera, han hade ju faktiskt inte varit med lagom många tjejer i sitt liv. Ingen närmare bestämt. Det var inte lagom. Fast tråkigt. Berodde säkert på att han var så sjukt dålig på att ragga, och blyg. När det kom till tjejer han var intresserad av i alla fall. Framför allt en, Emelie. Eller Emmy som hon kallades. Alex hade varit kär i Emmy i snart ett år. Hon gick i parallell-klassen som de ibland hade gemensamma aktiviteter med. De hade bara pratat med varandra typ 2-3 gånger. Varje gång slutade lika illa. Alex visste inte vad han skulle säga och allt bara rann ut i sanden.
Nu var det snart sommar och sommarlov. Chanserna att få träffa Emmy minskade drastiskt då. Alex skulle sommarjobba på kommunens parkförvaltning. Kändes inte som det optimala ställer att träffa Emmy direkt.
- Ja, ja man lär väl förbli singel hela livet, tänkte Alex.
Allt detta hann han fundera på under tiden han kastade i sig frukost och cyklade till skolan. Nu var det dags för lektion, fysik. När han sprang mot klassrummet såg han Emmy i korridoren. Han blev alldeles varm inombords.
Dagen segade i sig fram. En liten ljusning blev det efter lunch när det blev b... Läs hela novellen
