Tyvärr är han skild så han bor ensam vilket är lite synd för en så trevlig människa. Hans före detta fru bor nu ganska långt bort tror jag men kommer och hälsar på ibland. Jag går över och knackar på. Till min förvåning så är det inte Klas som öppnar, utan en ung kille i kanske 18-20 års ålder. Han är ganska lång med mörkt kort hår och stora mörka ögon som glänser. Han ser ut att ha en vältränad kropp under den svarta t-shirten som han bär och kraftiga armar har han också. Hej Isabell! säger han och ler mot mig. Jag tittat frågande på honom och rynkar ögonbrynen lite grann. Kommer du inte ihåg mig? Säger han lite nedstämt och sänker blicken en aning. Och då ser jag.
Det är ju Peter! Klas son. Isabell lekte ofta med honom när hon var liten. När Klas och hans fru skilde sig följde Peter med sin mamma istället för att stanna hos Klas. Han har inte varit här på nästan 7 år. Han har förändrats ganska mycket sen dom sågs sist. Men Peter! Utrbrister jag glatt. Jag kände inte igen dig. Jag lutar mig fram och ger honom en stor kram. Han kramar tillbaka, hårt och länge. Jag andas in hans doft och den luktar otroligt gott. Nästan likadant som när vi var små fast nu lite mer rakvatten och så. Vad gör du här? Frågar jag nyfiket och ler mot honom när vi till slut släppt varandra. Neh morsan är iväg ... Läs hela novellen
