I hyreshuset bodde en man. Han var bara strax över femtio, men i många ungdomars ögon var han gammal. Böcker täckte de öppna ytorna i lägenheten, och i ett rum var alla väggarna belägrade utav bokhyllor. Hyllorna måste ha måttbeställts. En pipsamling prydde ett vitrinskåp i allrummet, en soffa fanns, och i ett hörn stod sängen. Böcker på nattduksbordet såklart. Rummet var stort, så yta fanns. En liten tv stod i ett hörn, dock ej framför soffan. Ett litet bord, i hopfällbart, stod bredvid soffan. Lagom för kaffekoppen och tidningen.
Tvärsöver i trapphuset bodde en kvinna. Hon var väl runt trettio, jobbade på affär, och var blasé på livet. Några förhållanden hade hon haft, inget blev särskilt varaktigt. Skoltiden var mest tråkig, ingen studielust fanns. Inte heller hade hon idrottsintresse eller någon förening att tillhöra. I hennes fönster lyste ljuset lite matt. Höst och passionstid var inte hennes grej. Hon hade dock god kontakt med sin mor. Denna bodde i samma stad och de träffades ofta. Kvinnan kunde något så ovanligt som att fortfarande prata med sin mor om allt. Och då menar jag verkligen allt.
Då lönnen susade sina grenar, liksom vred sej, kunde den se in genom båda dessas fönster. Den hade bekymmer för dessa båda. – Böcker, tänkte Lönnen, och vred sej så det knakade. Böcker är väl inte allt! Och vid flitigt tittande in genom kvinnans fönster såg Han att hon satt vid köksbordet, med ett ljus tänt, och till synes gjorde ingenting. – Dessa båda måste mötas! Det kliade i stammen och Lönnen skakade beslutsamt sina grenar.
Den hösten slog längtan rot i kvinnan. –Varför... Läs hela novellen
