Allting hade ordnat sig så perfekt. Jag kom ihåg den där sommardagen som om det hade varit sekunder sedan. Det var den dagen Daniel och jag hade fått besked om vilka gymnasielinjer vi tagit oss in på. Vi hade suttit vid Daniels köksbord, och jag hade satt colan i halsen när Daniel avslöjade att han sökt till teaterlinjen utan att berätta det för mig. Och inte nog med det, nu hade han tagit sig in! Chocken höll inte i sig särkilt länge. När jag tänkte efter var teaterlinjen det perfekta valet för Daniel, så utåtriktad och underhållningsälskande som han var. Men det bästa återstod. Daniel kikade över axeln ner i mitt brev, och vi konstaterade att vi skulle börja på samma gymnasium. Jag på samhäll, och han på teater. Det blev inte mycket sova den kvällen.
Nu hade vi gått på samma gymnasium i två månader, och allt hade ordnat sig till det bästa. Daniel stormtrivdes i sin nya klass där han fick apa sig hela dagarna, och även om jag tyckte att skolarbetet var tufft hade de nya bekantskaperna i klassen vägt upp det. Daniel och jag träffades i skolan ofta, men bara som kompisar ifall vi var bland folk. Det hade inte dröjt länge innan Daniel kommit ut med att han gillade killar för sina klasskamrater, och även om jag var glad att han kände sig så trygg hos dem hade jag inte gjort samma sak. Vad jag sett av min klass var de relativt toleranta, men några av dem hade sådana åsikter att jag fann det för gott att inte säga något. Jag träffade ju ändå Daniel så ofta. Faktum var att jag var påväg till honom just nu.
Klockan var kvart över fem, det var fredag och skolan var nästan helt tömd på folk. Jag passerade en ... Läs hela novellen
