Jag fick tag i en liten studentlägenhet, men nackdelen var att jag fick dela den med en annan. Hans namn var Joakim, en trevlig kille som gick något sorts idrottsledarprogram. Joakim var en av de där personerna som tycks ha obegränsade sociala förmågor – han kände alla, och alla kände honom. Han verkade alltid vara medveten om vad alla gjorde och hade gjort – gjorde någon bort sej tycktes Joakim veta det ögonblickligen. Men trots alla dessa avundsvärda förmågor var han en ganska trevlig kille.
Lägenheten bestod av två sovrum, ett kök och ett badrum, alla separerade av en liten hall. Själv hade jag det norra sovrummet, Joakim ockuperade det östra – mittemot köket. Det var inte så problematiskt som jag trodde att dela lägenhet med en annan, även om Joakim hade en del ovanor som var irriterande. En av dessa var att han ofta bara gick omkring i sina boxershorts. Min rumskamrat var tämligen nöjd med sin kropp, och det kunde jag motvilligt, och en aning avundsjukt förstå; han var närmare en och nittio lång, breda axlar och till synes inte ett gram fett under det solariebruna skinnet. Hans armar var nästan lika stora som mina lår. Men förutom sin nära-nog-nakenparad så skröt han aldrig, och han gav mej aldrig några gliringar.
Halvvägs genom terminen, när folk hade börjat komma ihåg sina kursares förnamn, hade jag vant mej vid studentlivet, jag kunde slappna av mer i sällskap av andra studenter – jag blev mer självsäker.
På en onsdagskväll festade jag som vanligt. Den här gången va... Läs hela novellen
