Framför torpet, som förresten är ganska förfallet, ligger en ganska stor äng, och när jag kommer fram ur skogsbrynet ser jag en flicka som springer runt på ängen och leker med sin hund. Hon lockar på hunden, och då den är ganska nära kastar hon sig fram för att ta den, men hunden har inga svårigheter att hoppa undan.
Jag står kvar i skogsbrynet ett tag och tittar genom kikaren uppskattande på flickan som verkar vara någonstans i 14 – 16 årsåldern. Solblekt halvlångt rågblont hår, vita gympadojor utan sockor, vida shorts, ljusblå T-shirt med något pop-motiv på och härligt solbränd. Hon har för sin ålder ”normalstora” bröst som hoppar hur härligt som helst när hon slänger sig fram och tillbaka på ängen.
Hunden, som är en schäfer, verkar vara ganska ung och väldigt lekfull. Medan jag står där, lutad mot ett träd, och beundrar flickan, (och hunden också naturligtvis), förvånar det mig att dom bara orkar hålla på som dom gör i värmen. Ibland kastar hon kopplet efter hunden, som genast hugger tag i det och ruskar det som om det var ett nyss nedlagt byte innan han släpper det.
Efter att ha studerat henn … dom båda menar jag, en bra stund fortsätter jag att gå upp mot torpet, och när jag passerar dem säger jag:
– Du verkar ha kul med hunden. Det är nästan så jag vill vara med och leka.
– Jag leker inte. Han har slitit sig och vill inte komma, svarar hon ilsket.
Nu först förstår jag att det inte är någon lek utan blodigt allvar, och att hon är arg, och kanske ledsen. Hunden däremot tar det hela som en lek.
– Jag lockar på hunden, och han kommer nyfiket närmare, men håller sig på såpass långt avstånd a... Läs hela novellen
