Med en suck gled konservatorns dörrar åt sidorna och ett perfekt format ben, som gick vidare upptill en rund stjärt, blev synligt i ångorna som välde ut över kaptensbryggan på den intergalatiska kaparen. Kapten, Shila Haute, steg naken ut på golvet. Naken så när som på ett antal tunna metallband som satt tätt som omfamnande ormar runt hennes anklar, lår, midja, överarmar, handleder samt panna. Genom styrning av skeppets magnetiska fält genererade dessa en illusion av gravitation ombord på kaparen där det hängde i den svarta rymdens ofantliga tomhet.
Shila lät prövande händerna glida över sina perfekta bröst, kanske något stora och tunga i gravitationsfältet från en planet, men formade till perfekta glober opåverkade som de var av all tyngdkraft. Bröstvårtorna var styva och hon nöp lätt i dem och beröringen sände ilningar vidare innanför den platta magen för att sammanstråla mellan hennes ben. Med en suck av längtan som särade hennes fylliga läppar lät hon händerna glida vidare nedåt, över sin smala midja och tryckte lätt över sitt rakade kön.
Konservatorn, ett medicinskt mirakel, stängdes knappt hörbart bakom henne när hon gick vidare mot sina kläder. Rymdfärder var nu, så som de alltid varit, oerhört tidskrävande och ingen lösning hade hittats på Einsteins relativitetsteori som inte tillät hastigheter som överskred ljusets. Lösningen hade istället varit att förlänga det mänskliga livet, vad spelade en resa på 100 år eller mer för roll när livet var i det närmaste oändligt – så länge man hade underhållning…
Tanken fick Shilas mun att krökas i grymt leende, de senaste dagarna hade varit händelserika. Nu var det dags att bekanta sig lite med ägaren av det skepp hon genskjutit och till slut besegrat i det astreoid-bälte som kretsade runt den stjärna som lyste svagt långt borta, här i utkanten av Krabb-nebulosan. Medan hon drog på sig de långa svarta stövlarna och en kort kjol som slöt tätt runt hennes höfter begrundade hon det faktum att lag... Läs hela novellen
