Du har uppmuntrat mig att chatta och söka kontakter med bdsm-folk på nätet. Ja, faktiskt givit mig order att göra det. Givetvis måste jag rapportera till dig allt vad jag gör och vilka jag har kontakt med. Träff och telefonsamtal är förbjudna. Cam likaså. Om jag leker med någon så straffar du mig för det efteråt. Och gudarna ska veta att du straffar mig hårt. Liksom du älskar mig på ett sätt som ingen annan kan.
Nu är det kaos i mitt inre. Jag har precis pratat med dig i telefon på en knastrig linje och snart har signalen från din mobil dött ut. Du är förstås utanför täckningsområdet nu. Trots att jag ringer om och om igen så får jag bara höra att numret inte kan nås för tillfället. Om det är något som irriterar mig så är det väl just denna fras. Varför i h-e ska man ha mobil när man ändå inte kan nås, brukar jag tänka.
Det är som om jag vet att något speciellt kommer att hända i kväll. Som om bitarna börjar att falla på plats. Jag har många gånger kört rollspel på nätet med anonyma chattare. Ibland har det blivit rätt bra men oftast bara tråkigt och intetsägande. Ofta vill jag bara vråla rakt ut när någon hjärndöd individ hälsar mig med ”hej slyna” det första han gör. Nej, de flesta chattare har inte precis något sinne för subtila signaler. Inte blir det bättre när jag kör mIRC på engelska. ”Hi” och ”a/s/l” är ungefär vad mångas in... Läs hela novellen
